Svensk översättning efter Robert Amadous utgåva, «Présence de Louis-Claude de Saint-Martin, textes inédits» (Tours, L’Autre Rive, 1986).
Vishetens storhet
Eftersom det icke finnes något som jag älskar högre än dig, människa, vill jag visa dig allt det jag har gjort till din förmån, och allt det du bör vänta av mig, om du blott vill älska mig till gengäld. Jag begär av dig intet annat än förtröstan på mina löften, och jag skall giva dig hundra gånger mer än jag har lovat dig. Jag skall skingra all din fruktan, jag skall klargöra allt ditt tvivel. Jag är själva styrkan och ljuset.
Orsaken till människans elände
Det första tvivel som plågar dig är att veta varför du finner dig fängslad i en tung materia, vars behov och förruttnelse håller dig som i slaveri och så ofta drager dig ned i förvirring.
De äldres utflöde
För att lugna dig på denna punkt skall jag lära dig att före din tillblivelse och detta universums hade jag låtit utgå av mig själv andliga väsen lika dig. Jag hade låtit dem utgå till min ära, för att de skulle giva mig denna dyrkan av kärlek och vördnad som är mig behaglig och som tillika utgör lyckan för det väsen som icke söker annat än att ära mig.
Lag, föreskrift och bud
I egenskap av andliga väsen voro de fria och, såsom utgångna av mig, hade de en lag tagen ur själva sitt utflöde, vilken bestod i att icke kunna gå utöver gränserna för sin natur och att aldrig kunna göra sig lika mig, huru våldsamma deras ansträngningar än voro. Ty jag är det enda väsendet, och det skall aldrig finnas något likt mig.
De hade dessutom en föreskrift att leda dem i den dyrkan som skulle utgöra deras andliga naturs väsen, och ett bud att fullborda den.
Hade dessa väsen icke sökt gå utöver de gränser som jag hade föreskrivit dem då jag lät dem utgå av mig, hade de vandrat efter mina föreskrifter och icke missbrukat sitt bud, skulle en oföränderlig frid och otaliga fröjder ha varit deras belöning, och det onda vore ännu okänt.
Deras frihet
Men, då de voro oberoende av mig vad deras andliga viljor och handlingar beträffade, kunde jag icke tvinga deras fria vilja utan att förstöra den. De hade i sig en oförstörbar livsprincip som jag giver åt allt som utgår av mig, och som jag därefter låter verka efter sitt eget behag, utan att jag har någon del i handlingen hos det väsen som är iklätt den.
Mina lagar äro oföränderliga. Då jag bär i mig den outtömliga källan till oändligheten av (andliga) väsen, kunna alla de som det behagar mig att låta utgå av mig icke undgå att känna och erkänna det goda, så länge de förbliva fästade vid mig; om de avlägsna sig från mig, finna de icke annat än förvirring.
Min lag kan icke grundas annat än på deras frihet; annars vore de icke längre mina barn, utan snarare mina slavar.
Överträdelse i kraft av deras frihet
Det är genom denna frihets makt som de första andliga väsendena vågade bära sin djärvhet ända fram till min tron. De ville bestrida min evighet genom att tillskriva mig ett utflöde likt sitt eget. De ville begränsa min allmakt i mina skapelseverk. Slutligen fattade de föresatsen att själva bliva skapare av de tredje och fjärde orsakerna, vilka de visste vara medfödda i min allmakt, eftersom de i egenskap av gudomliga andliga väsen kunde läsa i mitt innersta.
Deras fall
Men min tron är för evigt orubblig och, då intet är dolt för mig, genomskådade jag deras brottsliga tanke så snart de hade fattat den. Då lät jag dem förnimma att det icke finnes någon makt som icke krossas mot min. Jag fördrev dem långt bort från min heliga krets, 10, varifrån de kunde känna och läsa i mig min fyrfaldiga gudomliga väsenhet, i vilken varje andligt väsen skulle handla och verka till min ära, nämligen: övre 10, högre 8, nedre 7, och lägre 4, ehuru den ännu icke var utgången.
Skapelsen av det fysiska universum
När jag hade berövat dem mitt ljus, skapade jag detta fysiska universum av materiella former, vari dessa överträdare oavlåtligen utöva de oordningar som deras tygellösa vilja föder; en vilja vars verkan likväl aldrig skall segra över de lagar om ordning och varaktighet som jag har givit min universella skapelse, den allmänna och den enskilda.
Det är i medelpunkten av detta mitt makts verk som jag har förbehållit dem avgrunder till att vara tillhåll för deras mörka verk.
Människans utflöde
Då, människa, öppnade jag mitt innersta en andra gång, och du mottog varat. Jag anförtrodde dig försvaret av min ära, jag överförde på dig alla de rättigheter som jag hade fråntagit dina äldre. Jag underlade din makt just de väsen som aldrig borde ha erkänt någon annan herre än mig. Jag gav dig, såsom åt dem, lagar, föreskrifter och ett bud. Du var fri som de att bruka dem till min ära, men mörkrets ängel, som har svurit undergången för allt som tillhör mig, försummade intet för att förföra dig.
Hans frestelse
Han ingöt i din själ det brottsliga högmod som hade gjort honom till föremål för min vrede; han övertalade dig att tro att det icke fanns någon gräns för den makt som jag hade givit dig, och att du, skapad till min avbild, borde dela mina rättigheter.
I stället för att driva bort detta avskyns vidunder långt ifrån dig, såsom du hade makt att göra, var du nog svag att finna behag i denna ärelystnad som han målade så skön för dig. Han begagnade sig av din eftergivenhet för att ännu djupare inprägla brottets tanke i ditt hjärta.
Hans överträdelse
Och snart skred du till att sätta i verket denna olycksaliga föresats, som borde ha förskräckt dig mer än döden …
Hans elände
Gråt, människa; giv dig hän åt bitterheten. Lär i din smärtas bävan vad du är skyldig min rättvisa; lär att döma ditt brott efter arten av ditt straff, ty det är en av mina lagar att du skall pinas just på det ställe där du syndade, för att din synd aldrig må vika från dina ögon.
Erinra dig, varje dag i ditt liv, vad det kostar dig att erhålla några få strålar av mitt ljus, och du skall se huru långt jag bär hämnden mot den som skymfar mig.
Du bebodde en boning av frid och klarhet: du har störtat dig i en avgrund av förvirring och mörker.
Du levde: du har förnedrat dig ända till att själv bygga dig din egen grav.
Du var herre, formad till min avbild: du har blivit slavarnas slav, jordens och himlarnas avskräde.
Det finnes ingen plåga och förföljelse som du icke måste lida av din fiendes hand, eftersom du har låtit honom taga herraväldet över dig. Det finnes intet som han icke brukar för att förtära ända till de minsta spår av sanning som återstå hos dig. Han nöjer sig icke med att ha dragit dig in i sin mörka boning, han ville dessutom fästa dig där för evigt.
Vishetens godhet
Men, människa, då du alltjämt är föremål för min kärlek, har jag icke vänt mina ögon ifrån dig. Jag har straffat dig såsom mitt barn, för att du, även då du erfor min rättvisa, ännu mer skulle förnimma min barmhärtighet, och att du slutligen, i det du erkände storheten av mitt namn, skulle ödmjuka dig inför mig och återvända in i mitt innersta. Hade jag velat förtappa dig, skulle jag helt ha skilt dig ifrån mig, såsom jag har skilt ifrån mig den som förmådde dig att överträda.
Den styrka den återgiver människan
Tvärtom har jag velat giva dig hela fördelen i striden, jag har mäktigt beväpnat dig mot din fiende, jag har ymnigt strött omkring dig bevisen på min makt, för att genom förnimbara tecken förbinda dig att icke rikta din hyllning till annan än mig, såsom den ende åt vilken den tillkommer och som kan belöna dig.
Förmaning
O min son, huru långt skall du bära förblindelsen och känslolösheten! Huru länge skall du glömma vad jag har gjort och vad jag gör var dag för dig! Mina största under sysselsätta dig knappt; mina hemsökelser förskräcka dig icke; min dundrande röst träffar dig icke; mina lagar, skrivna överallt i outplånliga tecken, inprägla sig icke i dig.
Varför skulle jag då ha satt mitt sigill i ditt hjärta? Nej, jag vill icke att du längre skall avlägsna dig från mig, jag vill bevara dig från detta dödens tillstånd vari du sjunker ned i varje ögonblick. Jag vill lära dig att betrakta mina verk, jag vill att du skall erkänna min sanning vid vart och ett av dina steg.
Människans tillgångar
Då skall du icke längre tveka att taga mig till din vägvisare, och din själ skall bekänna att den icke kan vara fast och orubblig annat än genom att leva evigt efter min lag.
Betraktelser över formerna och över deras ordning
När du börjar känna dig själv, är det första bruk du gör av dina sinnen att betrakta allt som är omkring dig. Du varsnar former olika varandra, du varsnar vissa proportioner och vissa regler såväl för de materiella väsendenas form som för alla deras kretslopp. Denna proportion fängslar dig och drager dig med mot din vilja. Du förnimmer att du är skapad för ordningen, genom den dragning du finner till alla ting vari den finnes. Det är från denna första och enkla betraktelse som jag vill leda dig till att erkänna mitt namns evighet och mina oföränderliga lagar, vilka jag har inristat på de grövsta verk av mina händer, för att du aldrig må tvivla på dem.